Cirka två procent av alla barn under ett år får urinvägsinfektion. Feber är ofta det enda symptomet och diagnosen kan vara svår att identifiera och fastställa.
Infektionen kan leda till en bestående njurskada, och ibland finns medfödda anatomiska avvikelser i njurarna som bidragande orsak. Därför görs en utredning, ofta med röntgenundersökning, efter en första urinvägsinfektion hos spädbarn. Men åsikterna går isär om både hur diagnosen ska ställas och hur omfattande utredningen bör vara.
Figur från avhandlingen. Grad av skada på 126 spädbarn med njurskada efter urinvägsinfektion. Normal funktionsandel på höger respektive vänster njure är 45-55%. Ju lägre procentandel desto större skada. Pojkar hade svårare njurskador än flickor.
Förbättrade rutiner kan hjälpa vården att bättre identifiera vilka spädbarn som faktiskt behöver omfattande utredning och vilka som kan följas upp på andra sätt. Att hitta denna balans är en av de stora utmaningarna.
Vad gav studien av genetiska faktorers koppling till njurskador? – Den visade att en genetisk profil bestående av variationer i en stor grupp av gener kunde förutsäga vilka barn som fick njurskada. Än så länge är analysen för komplex för att kunna användas kliniskt. Men våra resultat kan bidra i det fortsatta viktiga sökandet efter bättre riskmarkörer för njurskada.
Figur från avhandlingen. En genetisk profil kan särskilja barn med kvarstående njurskada (renal scarring) efter infektion i en njure från dem som har läkt utan skada (resolved APN).
Och vad har varit svårast? – Att genomföra en studie på akut sjuka spädbarn med föräldrar som är ängsliga har varit en utmaning. Jag har fått stor respekt för svårigheterna med att göra studier på små barn.