Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (ESSENCE): – Tidig upptäckt och utfall i vuxen ålder
Valdemar Landgren ger oss en översikt över sina doktorandstudier som fokuserar på ESSENCE i vuxen ålder.
Vad är din professionella bakgrund Valdemar? 
Jag tog examen frÃ¥n läkarutbildningen i Göteborg 2014, är blivande specialist i vuxenpsykiatri och arbetar pÃ¥ Skaraborgs sjukhus. Forskningsprojekten i min avhandling ²µÃ¶°ù²õ huvudsakligen tillsammans med forskare knutna till Gillbergcentrum, men de har alla bedrivits lokalt utifrÃ¥n Skaraborgs sjukhus. 
Vilka är dina forskningsintressen? 
 Jag intresserar mig för hur ESSENCE uttrycks i vuxen ålder, samt behandlingar, nosologi och mekanismer i skärningspunkten mellan internmedicin och psykiatri. 
Du är doktorand vid GNC, vad handlar ditt projekt om? 
Det finns mycket beskrivet om barn med ESSENCE, men betydligt mindre om utfallet i vuxen ålder. Två av delprojekten följer därför barn med ESSENCE till vuxen ålder. I den första studien träffade vi adopterade barn som diagnostiserats med fetala alkoholspektrumstörningar som barn (FASS, FASD på engelska) när de var 18-28 år gamla. Den andra studien handlade om ADHD med motorisk koordinationsstörning (DCD),  tidigare benämnt som DAMP. Vi följde upp deltagarna i nationella register när de var 30-31 år gamla. Den tredje studien undersökte prediktorer i barndomen för utfallet i vuxen ålder för denna grupp. I min fjärde studie undersöker vi förekomsten av ESSENCE hos svenska skolbarn idag, och hur väl föräldraformuläret ESSENCE-Q identifierar barn med svårigheter. Alla dessa projekt är befolkningsbaserade, vilket gör grupperna mer representativa för tillstånden än exempelvis en klinikbaserad studie. 
Du har nyligen publicerat din första artikel om fetalt alkoholsyndrom. Vilka var de viktigaste resultaten? 
Trots adoption till en gynnsam miljö kvarstod hos deltagarna stora funktionsnedsättningar och psykiatriska problem som vuxna. Som grupp kvarstod tillväxthämning i längd in i vuxen Ã¥lder och notabelt var att den allmänna begÃ¥vningen med i IQ hos »å±ð±ô³Ù²¹²µ²¹°ù²Ô²¹â€¯v²¹°ù lägre i vuxen Ã¥lder än i barndomen. Det kan därför vara extra viktigt att göra en förnyad bedömning av kognitiva förmÃ¥gor hos barn med FASD när de blir vuxna, vilket innebär andra krav pÃ¥ att kunna föra ett självständigt ±ô¾±±¹. ​ 
Du har också publicerat din andra artikel om ADHD och DCD. Kan du ge oss en kort sammanfattning av vad den handlar om och dina resultat? 
 Den här studien utgjordes av deltagare med ADHD och DCD, samt en ursprunglig jämförelsegrupp och en registerbaserad jämförelsegrupp där vi tittade på utfall i nationella register när deltagarna var 30-31 år gamla. Vi tittade främst ett sammansatt mått bestående av behov av psykiatrisk medicinering, förekomst av psykiatrisk diagnos, sjukpension, brottsdom. Även om det förekom i högre grad hos dem med ADHD+DCD, så var det nästan hälften i gruppen som inte hade något av utfallen. Det var också anmärkningsvärt att endast 10% hade fått behandling med centralstimulantia, medan de i betydligt högre grad fått behandling mot nedstämdhet och ångest. 
Den tredje artikeln handlade också om ADHD och DCD. Vad visade den?
Vi undersökte ifall det fanns kliniska ledtrådar som predicerade hur det gick för dem när de blev vuxna, eftersom det den första studien skilde mycket i utfall deltagarna emellan. För att ta reda på det använde vi en undersökning när barnen var 9 år gamla för att hitta prediktorer för utfallet när deltagarna var vuxna. Ifall man inte tittade bara på ADHD-symptom utan också tog med samtidigt förekommande svårigheter inom motorik, trots,  uppförande, autistiska drag och nedstämdhet kunde det förklara ungefär 40% av variansen i utfallet. Vi tittade också på hur symptomen förhöll sig gentemot varandra. Problem med uppförande och trots är vanligt vid ADHD och var korrelerade. De grupperas därför ofta som utagerande problem. Motoriksvårigheter, som sällan undersöks i ADHD-studier, hade starkast koppling till nedstämdhet när deltagarna var barn, samt arbetsförmåga i vuxen ålder, men korrelerade inte i samma utsträckning till graden av ADHD. Det understryker att motoriska svårigheter har en koppling till barns mående och motivera riktade insatser direkt, samt att det bidrar med prognostisk information utöver utagerande beteenden på sikt. 
Vad ägnar du dig åt just nu och framöver forskningsmässigt? 
 Föregående år var forskningen i ett lågintensivt skede, då  jag  mest arbetat kliniskt på vuxenpsykiatrin. Men sedan vintern ägnar jag mig åt föräldraledighet varvat med forskning fram till disputationen 23 september. Vi är i slutfasen av datasammanställning för en skolbaserad bred elevhälsoundersökning, som ligger till grund det fjärde delarbetet i avhandlingen. I det arbetet undersöks hur väl ESSENCE-Q  (ett frågeformulär om tidiga utvecklingsavvikelser) ifyllt av föräldrar predicerar kliniska ESSENCE-problem när barnen är i 10-års åldern. 
Vad har varit höjdpunkten i din forskarkarriär hittills? 
Jag har haft förmånen att parallellt med avhandlingen delta i Christoffer Rahms forskning, som också blivit bihandledare längs med vägen, som på många sätt bryter ny mark i forskningsfältet om pedofili. Jag har också uppskattat de pratstunder jag fått med forskare som jag sett upp till mycket, exempelvis Christopher Gillberg, Ken Jones och Max Fink. Även om forskning till sist handlar om själva forskningen, så har det kul att få svar på frågor "direkt från hästens mun" från experter, då det kan säga mer än vad som ryms i ett vetenskapligt manuskript. Det har också fungerat inspirerande. Jag kommer aldrig glömma besöket hemma hos Max Fink i New York! 
Vilka aspekter av dina doktorandstudier tycker du mest om? Vad är svårast?   
Jag tycker om de flesta delarna av forskning, allt från planering till inhämtning av data, analys, presentation, skriva...Fast datainmatning kan bli väldigt långtråkigt! Jag har haft det väl förspänt med forskningstid från min arbetsgivare under doktorandtiden, men att bevara möjligheten att få forska efter disputationen verkar vara svårt, även om det är något jag vill.  
Om mig 
Håller fortfarande fotbollskarriären vid liv och hoppas på en normallång säsong utan publikrestriktioner pga pandemi!   
