Ny professor granskar normer i förskolan
Genus, omsorg och barndom har varit centrala teman genom hela Anette Hellmans forskargärning. Som ny professor i pedagogik fortsätter hon att granska hur normer formas i förskolans vardag – både i Sverige och globalt.
När Anette Hellman började intressera sig för pojkighet i förskolan var det få som talade om genus i förhållande till små barn. Det som fanns handlade ofta om stereotypa bilder – den bråkige, utåtagerande pojken som ställdes i kontrast till den lugna flickan.
– Jag visste, utifrån mina femton år som förskollärare, att det inte stämde. Det fanns ju alla sorters pojkar – omsorgsfulla, tillbakadragna, kreativa, säger hon.
Med avstamp i praktiken började hon studera hur föreställningar om kön formas och förhandlas i förskolans vardag. Hennes avhandling Kan Batman vara rosa? väckte stor uppmärksamhet och blev startpunkten för en lång forskningsbana.
Forskning med förskolan i fokus
I sin forskning använder Anette Hellman etnografiska metoder – hon befinner sig länge i fält, lyssnar och observerar i vardagliga situationer. Ofta är det barnens egna resonemang som står i centrum.
– Jag är nyfiken på hur barn själva förstår och förhåller sig till normer. Deras sätt att prata om vem som får gifta sig med vem, eller vad som är en “riktig familj”, säger mycket om de sociala mönster som finns omkring dem.
Anette Hellmans studier har bland annat visat hur pojkar som inte passar in i den stereotypa bilden ofta osynliggörs – liksom flickor som tar plats eller uttrycker ilska. Det som avviker från normen förklaras ofta med individuella omständigheter, medan pojkars bråkighet fortfarande ses som något ”naturligt”.
Internationella jämförelser nyanserar bilden
Efter avhandlingen har Anette Hellman fortsatt att undersöka genus, normalitet och barndom i ett internationellt perspektiv. Hon har genomfört studier i Indonesien och Japan där hon bland annat undersökt hur manliga pedagoger förhåller sig till omsorg, och hur barns kroppar regleras genom mat och måltider.
– I Indonesien spelar religion stor roll för vad som anses respektabelt. I Japan är språket centralt – hur du uttrycker dig påverkar hur omsorgen förstås. I Sverige är vi mer präglade av jämställdhetsdiskurser. Men i alla kontexter finns normer som formar vad barn förväntas vara.
Genom sina komparativa studier visar hon att föreställningar om kön och barndom alltid är kulturellt och historiskt inbäddade. Det som tas för givet i en kontext kan framstå som främmande i en annan.
Bygger internationella nätverk för forskning om barndom
Anette Hellman är också grundare av Global Childhoods, en internationell forskningsmiljö som idag samlar hundratals forskare från hela världen. Nätverket har blivit en plattform för att dela kunskap och utveckla nya perspektiv på barndom i en globaliserad värld.
– Vi har byggt ett nätverk med forskare i bland annat Indonesien, Etiopien, Australien och Nya Zeeland. Genom digitala seminarier och gemensamma projekt utbyter vi erfarenheter och perspektiv. Det är ett sätt att både utmana och fördjupa vår förståelse av barndom, säger hon.
Ett starkt engagemang – och en plats för återhämtning
Utnämningen till professor ser Anette Hellman som en möjlighet att ytterligare stärka forskningsmiljön, söka större anslag och stötta yngre forskare – särskilt inom områden där det fortfarande finns kunskapsluckor, som genus och sexualitet i tidig barndom.
Anette Hellman beskriver sig själv som en nyfiken person med ett starkt engagemang för att förbättra förskolan. Hon vill att hennes forskning ska bidra till reflektion och förändring – både i utbildning och praktik.
– Förskolan är en nyckelinstitution i ett jämställt samhälle. Men det är också en plats där normer reproduceras. Därför är det så viktigt att vi förstår hur det går till.
Anette Hellman är också en engagerad pedagog som undervisar på alla nivåer – från förskollärarprogrammet till doktorandkurser – och har handlett flera doktorander till disputation. Sedan 2023 är hon även nationell ordförande för OMEP Sverige, som verkar för barns rätt till utbildning och hälsa globalt. Det är ett intensivt arbete som kräver återhämtning. Den hittar hon i sommarstugan på västkusten där hon omges av natur och stillhet.
– Där, vid havet och under stjärnorna, kan jag verkligen koppla av. Och så får jag massor av energi av att vara med mitt barnbarn – det finns inget mer inspirerande än att lyssna på barns tankar om världen.
Text: Ragnhild Larsson