Susan Aghajanzadeh: Gapsvårigheter, ansiktssmärta och livskvalitet efter behandling vid huvud- och halscancer
Att drabbas av huvud- och halscancer (HNC) kan orsaka omfattande besvär med smärta och svårigheter att äta och tala. Många erbjuds strålbehandling som i många fall är botande, men för med sig en rad biverkningar. Susan Aghajanzadehs forskning visar att dessa besvär ofta kvarstår så långt som 5 år efter behandlingen. Detta påverkar såklart livskvaliteten negativt och orsakar fysiska och sociala begränsningar.
SUSAN AGHAJANZADEH
Disputation: 16 maj 2025 (klicka för mer information)
Doktorsavhandling:
ij¾²Ô±ð²õ´Ç³¾°ùÃ¥»å±ð:&²Ô²ú²õ±è;Oto-rhino-laryngologi
Sahlgrenska akademin, Institutionen för kliniska vetenskaper
Varje år insjuknar cirka 1700 personer i Sverige i huvud- och halscancer (HNC). Att drabbas av cancer i denna region kan orsaka omfattande besvär med smärta och svårigheter att äta och tala. Besvären kan orsakas av själva sjukdomen eller vara en biverkning av behandlingen.
Nästan tre fjärdedelar av alla patienter med HNC erbjuds idag strålbehandling, men behandlingen kan också bestå av kirurgi och medicinsk tumörbehandling i olika kombinationer. Strålbehandlingen kan dessvärre ge en rad biverkningar, en vanlig komplikation är nedsatt gapförmåga, så kallad trismus*.
– Vi har undersökt hur vanliga vissa biverkningar är efter strålbehandling vid cancer i huvud- och halsregionen, samt deras påverkan på hälsorelaterad livskvalitet. Ett viktig fokus har varit att undersöka långtidsperspektivet, säger Susan Aghajanzadeh överläkare på Öron-, näs- och halsmottagningen på Högsbo Närsjukhus och doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Hon har också undersökt strategier patienterna utvecklar för att hantera sina symptom, hur de upplever vården de fått, samt vad de har för önskemål från hälso- och sjukvården. Tre av studierna är baserade på mått av gapförmåga och enkätdata vid upprepade tillfällen över 5 år och en studie är en intervjustudie.
Gapsvårigheter och smärta kopplade till försämrad livskvalitet
– Vi fann att gapsvårigheter efter strålbehandlingen var vanliga. Vid 1-årsuppföljningen hade 28 procent av de 211 patienter som ingick i forskningen, gapsvårigheter. Och efter 5 år hade 27 procent kvarstående svårigheter att gapa.
Ansiktssmärta var vanligt förekommande både före- och efter strålbehandling. 50 procent rapporterade smärta innan cancerbehandlingens start, 70 procent vid 3-månadersuppföljningen och 41 procent vid 5-årsuppföljningen. Både gapsvårigheter och smärta var kopplade till försämrad livskvalitet.
Multidisciplinära rehabteam och individanpassad vård vore önskvärt
Tidig och strukturerad gapträning, har visat sig vara effektiv vid behandling av trismus och relaterad ansiktssmärta, och rekommenderas därför för att förbättra gapförmågan och även livskvaliteten.
– Patienter utvecklade också egna strategier för att hantera besvären och var generellt nöjda med vården, men önskade bättre canceruppföljning, samt ökad och förenklad tillgång till stödgrupper. Resultaten stärker indikationen att utforma multidisciplinära rehabteam och individualiserad vård för denna patientgrupp.
Vad har varit mest givande och utmanande med doktorandprojektet?
– Att bidra med ny kunskap om långtidseffekter av gapsvårigheter och ansiktssmärta har varit särskilt meningsfullt, liksom att träffa och intervjua patienter för att få djupare förståelse för deras upplevelser och strategier. Samtidigt har det varit utmanande att sålla i stora mängder data och avgöra vad som är mest relevant. Den utmaning som sedan kvarstår är att förmedla resultaten till klinisk praxis.
Text: Susanne Lj Westergren
³Ò²¹±è´Úö°ù³¾Ã¥²µ²¹²Ô/³Ù°ù¾±²õ³¾³Ü²õ: Ett tillförlitligt sätt att uppskatta gapförmÃ¥ga är genom att mäta avstÃ¥ndet mellan framtänderna i över -och underkäken där en maximal gapförmÃ¥ga (MIO) pÃ¥ 35 mm eller mindre definieras som trismus.