Fäbodar och fjällnära jordbruk
I norra och mellersta Sveriges inland har ända in i modern tid ´Úä²ú´Ç»å²ú°ù³Ü°ìet spelat en avgörande roll för folkförsörjningen. Över hela skogslandet har säsongsbosättningar funnits, dit man fört kreaturen pÃ¥ skogsbete om sommaren. Än idag finns mÃ¥nga gamla fäbodställen kvar, med gamla timmerstugor pÃ¥ en öppen gräsvall i skogen. Även de fjällnära jordbruken har speciella förutsättningar. Det är ett brukande med en lÃ¥ng historia, format av fjällen, myrarna, skogen, och av mötet med renskötseln. Renskötseln är ett brukande med djupa rötter, som ocksÃ¥ formar det kulturlandskap som vÃ¥ra fjäll faktiskt är.
Läs mer om fäbodar och ´Úä²ú´Ç»å²ú°ù³Ü°ì
Det nordsvenska kulturlandskapet
Olika kulturer har format och skapat det norrländska kulturlandskapet till exempel fäbodkultur, svedjefinnkultur, samisk kultur och bondekultur. Mångfalden har skapat en unik variation av natur och kulturvärden. En grön infrastruktur som levererar ekosystemtjänster. Kulturlandskapets mångfald bidrar även till den regionala identiteten och till besöksnäringen. Turistbroschyrer innehåller ofta vackra vyer från någon fäbod eller kåta. Det norrländska kulturlandskapet består av en variation av naturtyper som använts som resurs över lång tid. Det är rikt på biologisk mångfald och kulturhistoria, biologiskt kulturarv och traditionella kunskaper.
Det är fjälljordbruk i gränslandet mellan skog och fjäll längs hela fjällkedjan. Det är betesmarker i dalgångarna vid älvar. Det är fäbodar i lågland och fjälltrakter, skogsbeten i kalkbarrskog och slåtterängar i rik kulturbygd. Det är kontinuitetsskogsbruk och svedjefinnkultur. Det är samiska sommar- och vinterbetesmarker. Det är slåttermyrar med ladlandskap. Det är mycket, mycket mer.
FÃ¥nga upp kunskapen
Målet är att synliggöra dessa värden som idag är underrepresenterade och ibland okända eller osynliggjorda i den svenska politiken för natur- och kulturmiljövård, jordbruk, landsbygd, näringsliv, regional tillväxt, m.m.
Det är viktigt och bråttom att fånga upp kunskapen om hur dessa marker brukas och värna den, inte bara historisk kunskap utan också hur vi gör idag. Konventionen om biologisk mångfald och då främst artikel 8j och 10c ska följas. Det innebär att Sverige tagit på sig ett ansvar för att respektera, bevara och bibehålla lokal och traditionell kunskap och sedvanebruk.
Brukandet behöver leva vidare
Om dessa unika värden ska finnas kvar måste möjligheter ges att bruka markerna hållbart, ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Företagen måste få en rimlig chans att överleva. Marker växer igen, livsmedelsproduktionen sjunker och Sveriges chanser till försörjning i kristid minskar. Administrativa regelverk och bidragssystem måste utvecklas så det fungerar även för norra Sverige. Om vi ska nå dit måste brukandet värderas högre av lokalsamhället, myndigheter och politiker. Kunskaper behöver spridas, värdesättas och förankras för att nå samsyn. Det är verkligen angeläget att brukandet av marker i det norrländska kulturlandskapet lever vidare in i framtiden. Hur vill vi att det framtida norrländska kulturlandskapet ska utvecklas?
.
