³Ò°ùä²õ²ú°ùä²Ô²Ô¾±²Ô²µ
Att bränna gräs i fasta gräsmarker är en form av skötsel som har tillämpats sedan lÃ¥ng tid. Det är särskilt effektivt när marken har stÃ¥tt orörd ett eller ett par Ã¥r, och behöver Ã¥terställas till betesbegärligt skick. Det kan ocksÃ¥ handla om att hÃ¥lla ned vedartade växter, inte minst ljung. Det finns ocksÃ¥ exempel pÃ¥ marker där ²µ°ùä²õ²ú°ùä²Ô²Ô¾±²Ô²µ är den enda skötseln under säsongen. ³Ò°ùä²õ²ú°ùä²Ô²Ô¾±²Ô²µ är snabbt och effektivt - men det kräver kunskap och noggranna förberedelser för att vara säkert och ge rätt resultat.
Dokumentation i nätverket Svenska kulturlandskap
Prognos för gräsbrandsrisk
Presentationer om ²µ°ùä²õ²ú°ùä²Ô²Ô¾±²Ô²µ
- Elden som skötselmetod för hotade arter. Länsstyrelsen i Västra Götalands län. … (Extern länk)
- ³Ò°ùä²õ²ú°ùä²Ô²Ô¾±²Ô²µ i praktiken. Länsstyrelsen i Västra Götalands län. 2017. (Extern länk)
- ³Ò°ùä²õ²ú°ùä²Ô²Ô¾±²Ô²µ i värdefulla gräsmarker. Kill Persson. 2017. (Extern länk)
- ³Ò°ùä²õ²ú°ùä²Ô²Ô¾±²Ô²µ och lÃ¥ngvariga fältförsök. Per Milberg. 2017. (Extern länk)
- ³Ò°ùä²õ²ú°ùä²Ô²Ô¾±²Ô²µ i traditionell jordbruksdrift. Hjalmar Croneborg. 2017. (Extern länk)
Situationen idag
Betesbränning och eldning av kvarstående vegetation på slåttermarker förekommer numera endast i mycket begränsad utsträckning, med undantag för bränning på vissa ljunghedar. Det finns ett stort behov att återuppta bruket och återupprätta grundläggande kunskaper om tillvägagångssätt och effekter.
En ²µ°ùä²õ²ú°ùä²Ô²Ô¾±²Ô²µ som är tillräckligt intensiv kan pÃ¥ nÃ¥gra Ã¥r ge upphov till en grässvÃ¥l som är pÃ¥tagligt rik pÃ¥ marksvampar, örter och insekter med flera smÃ¥kryp som är knutna till dem. Rätt genomförd är det en mycket kostnadseffektiv insats för att gynna den delen av odlingslandskapets biologiska mÃ¥ngfald. Detta i synnerhet i en situation där näringsinnehÃ¥llet i mÃ¥nga betesmarker har blivit sÃ¥dant att de domineras av konkurrenskraftiga högvuxna gräs.
Exempel på konkreta frågeställningar
Val av markslag, omfattning, årstid
Anpassning till förnamängd, markfuktighet, väder
Hantering av vedväxter
Uppföljning av effekter
Marker som traditionellt bränts ofta, ljunghed, ginsthed, fukthed.
Tre biologiska frågor: Vilka traditionella bränningstekniker och bränningsregimer har funnits, som kan tänkas ha format ett biologiskt kulturarv? Vilka specifika skötselkomponenter innehöll dessa, och vilka av dem kan tänkas ha stor betydelse för biologiskt kulturarv och biologisk mångfald? Hur och när kan bränning användas som ersättning för annan skötsel, t.ex. slåtter, när den av någon anledning inte kan åstadkommas?
Historisk bakgrund
Historiskt har bränning varit en mycket vanligt förekommande skötselåtgärd. Det finns kulturlandskapstyper som är helt beroende av bränning, t.ex. ljunghedar och vissa talldominerade utmarksbeten, medan bränning i många andra betesmarker främst förekom som kompletterande skötselmetod. Bränningen användes för att förbättra betesvegetationen och för att bli av med oönskade vedväxter. Bränning användes också när man bröt tillfällig åkermark (svedjebruk, t.ex. i finnskogarna), men den brukningsinriktningen behandlas inte här.
Det finns en hel kategori av växter, djur och svampar som är knutna till att markytor blottläggs på det här sättet. Vissa är strikt knutna till exempelvis bränd ved, medan många andra har gynnats av störningen och de miljöer som uppstår i samband med den. De allra flesta av dem har med största sannolikhet varit dramatiskt mycket vanligare förr.
Fördjupningar i intressanta kulturlandskapsavsnitt
Detta fokusområde kan studeras i samtliga miljöer där det finns belägg för att eld användes som en del av hävden och där det finns marker med lämpliga förutsättningar för återupptagen bränning. Det är en fördel om markerna har bränts under den senaste 20-årsperioden.