En kvalitetsdialog är ett möte där professioner från förskolans och skolans olika nivåer – från förskoleenheter till huvudmän – diskuterar verksamhetens kvalitet, förutsättningar och utvecklingsbehov. En avhandling från Göteborgs universitet visar att dialoger mellan förskolorna och huvudmannen handlar mer om kontroll än leder till pedagogisk utveckling.
— Kvalitetsdialogerna innehåller så många olika motsättningar på systemnivå att deras ursprungliga syfte – att utveckla barns och elevers utbildning – har kommit i skymundan, säger Marina Karlsson som skrivit avhandlingen.
I sin studie har hon studerat kvalitetsdialoger i en kommunal förskoleförvaltning genom detaljerade observationer, dokumentanalyser och intervjuer med 63 representanter från olika yrkeskategorier.
Kontroll istället för utveckling
Avhandlingen visar att kvalitetsdialoger mellan förskolor och huvudmannen har svårt att leva upp till sina ursprungliga intentioner. Utbildningschefer spelar en avgörande roll, med stor makt över hur dialogerna genomförs och därmed också över uppkomsten av systemiska motsättningar.
— Det förvånade mig vilken undanskymd roll exempelvis biträdande rektorer och medarbetare från förvaltningens kvalitetsavdelning har i dessa dialoger, säger Marina Karlsson. Hon konstaterar att dialogerna blir mer bakåtblickande kontrollmekanismer än främjar framåtsyftande utvecklingsprocesser.
Resurskrävande möten med konkurrerande syften
Ett centralt fynd är de många konkurrerande syften som driver dialogerna. Istället för att främja pedagogisk utveckling används mötena för kontroll och uppvisning. Att så många människor i olika positioner deltar i kvalitetsdialoger och varje dialogmöte kräver stort för- och efterarbete gör att kvalitetsdialogernas ändamålsenlighet kan ifrågasättas. Detta är viktig kunskap eftersom nio av tio skolhuvudmän genomför kvalitetsdialoger med förskolor och skolor.
Vägen framåt
Marina Karlssons forskningsresultat pekar på behovet av ett tydligare, gemensamt syfte:
— För att lyckas behöver deltagarna designa och genomföra dialogerna i enlighet med ett gemensamt och välförankrat syfte som verkligen kan bidra till pedagogisk utveckling, understryker hon.
Hennes förhoppning är att kommuner och fristående skolorganisationer ska använda avhandlingens insikter för att kritiskt granska och förändra sina nuvarande system.
— Det som till synes verkar positivt och givande är, när man undersöker på djupet, mycket komplext.
Text: Ragnhild Larsson
