Ny avhandling ger insikter om långsiktig psykisk hälsa och multimorbiditet vid 22q11.2 deletionssyndrom (22q11.2DS)
Ny avhandling publicerad om 22q11.2 deletionssyndrom (22q11.2DS)
2q11.2 Deletionssyndrom (22q11.2DS) är en sällsynt genetisk sjukdom som orsakas av att en liten del av kromosom 22 saknas. Som det vanligaste mikrodeletionssyndromet förekommer det hos cirka 1 av 2 000–4 000 nyfödda. På grund av begränsad kunskap om tillståndet kan den faktiska förekomsten vara högre än vad som för närvarande rapporteras. Syndromet påverkar flera organsystem och leder till en rad fysiska, intellektuella och psykiatriska utmaningar, där samsjuklighet är mycket vanligt. Under åren har internationell forskning visat att cirka 180 olika symtom har kopplats till detta syndrom. Medfödda avvikelser, inklusive hjärtfel, gommissbildningar och störningar i hormon- och immunsystemets funktion, observeras ofta. Dessutom är utvecklingsstörningar såsom autism, ADHD och intellektuell funktionsnedsättning vanliga, tillsammans med en ökad risk för psykiska sjukdomar såsom ångest, depression och schizofreni.
En ny avhandling som just publicerats av Gillbergcentrum vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, presenterar en banbrytande serie studier med nya insikter i de långsiktiga psykiska och medicinska utmaningar som personer med 22q11.2DS står inför. Dessa studier, som sträcker sig från barndomen till vuxenlivet, undersöker allt från känslighet för ögonkontakt och kognitiva förändringar till psykiatriska risker och somatiska hälsoutfall, vilket understryker det akuta behovet av multidisciplinärt och livslångt stöd för drabbade individer.
Under sin forskarutbildning har Lena Wallin, doktorand inom barn- och ungdomspsykiatri, haft som mål att undersöka utveckling och hälsa hos en grupp på 79 individer från en ursprunglig kohort på 100 personer med 22q11.2DS, som har följts longitudinellt in i vuxen ålder. Deltagarna, tillsammans med en förälder, bjöds in att delta i studierna. En kort sammanfattning av varje studie finns nedan.
Studie 1
)
22q11.2DS påverkar inte bara den fysiska hälsan utan även kognitiv och emotionell funktion, vilket avsevärt ökar risken för psykiatriska och beteendemässiga problem. Denna longitudinella studie följde 79 individer i åldern 18 till 50 år med 22q11.2DS och undersökte neuropsykiatriska diagnoser (NDD) och psykiatriska tillstånd i vuxenlivet. Studien kartlade stabiliteten hos barndomsdiagnoser över tid och utforskade hur kliniska egenskaper i barndomen och tonåren relaterade till diagnostiska utfall senare i livet.
Med validerade instrument utvecklade av GNC, såsom Autism Spectrum Screening Questionnaire (ASSQ) och Five To Fifteen-questionnaire (FTF) och Weschler/Griffiths skalor, samt halvstrukturerade intervjuer med bland annat M.I.N.I genomfördes kognitiv, psykiatrisk och global funktionsbedömning. Diagnostik fastställdes enligt DSM-kriterier och baserades på den sammantagna kliniska bedömningen. Studien fann att NDD-diagnoser ställda i barndomen förblev stabila in i vuxenlivet, även om prevalensen ökade vid uppföljning. Ångest-, affektiva och psykotiska störningar var vanliga, där majoriteten av deltagarna uppfyllde kriterierna för minst en psykiatrisk diagnos. Studien visade dock att förekomsten av psykotiska störningar var avsevärt lägre än i många tidigare studier. Intellektuell förmåga vid den första bedömningen (T1) var den främsta faktorn kopplad till variationer i funktionsnivå vid uppföljningen.
Dessa resultat belyser den förhöjda risken för neuropsykiatriska och psykiatriska tillstånd, tillsammans med kognitiv nedsättning och en försämring av global funktion över tid. De understryker vikten av kontinuerlig klinisk uppföljning för att säkerställa adekvat stöd och främja välmående, samt behovet av vidare forskning om effektiva interventioner och behandlingsstrategier.
Studie 2
Personer med 22q11.2DS upplever ofta varierande grad av sociala svårigheter, inklusive skillnader i hur de visuellt bearbetar ansikten. Denna studie syftade till att undersöka om känslighet för ögonkontakt, såsom rapporterat av individer med 22q11.2DS själva, kan vara kopplad till dessa utmaningar.
Studiedeltagare med bekräftad 22q11.2DS intervjuades om sina erfarenheter av ögonkontakt, inklusive eventuellt obehag de kände. De som rapporterade obehag ombads även att beskriva vilka strategier de använde för att hantera det. Utöver dessa självrapporter spårades deras ögonrörelser medan de tittade på emotionella ansikten för att undersöka hur deras blickmönster skiljde sig från typiskt mönster för blickriktning.
Resultaten visade att de som upplevde obehag vid ögonkontakt tenderade att spendera mindre tid med att titta på ögonen hos neutrala ansikten. De saknade också den vanliga bias mot vänster synfält (LVF-bias), vilket tyder på skillnader i hur deras hjärnor bearbetar visuell information. Dessutom hade denna grupp lägre poäng på ett mått av vardaglig funktion, vilket indikerar att deras känslighet för ögonkontakt kan vara kopplad till bredare utmaningar i det dagliga livet.
Dessa resultat belyser vikten av att helt enkelt fråga personer med 22q11.2DS om deras erfarenheter av ögonkontakt. Deras egna berättelser, i kombination med ögonspårningsdata, ger värdefull insikt i hur deras ansiktsbearbetningssystem fungerar och vilka specifika svårigheter de kan möta. Att förstå dessa nyanser kan bidra till att utforma bättre stödstrategier för personer som lever med syndromet.
Studie 3
22q11.2 Deletion Syndrome: cognitive, visuomotor and adaptive functioning followed longitudinally (submitted to journal)
Denna studie följde personer med 22q11.2DS över tid för att undersöka deras kognitiva, visuomotoriska och adaptiva funktion samt hur dessa faktorer relaterar till utvecklingen av psykos i vuxenlivet. En grupp på 79 deltagare, ursprungligen en del av en kohort på 100 individer, bedömdes mellan 1997 och 2005 (när de var mellan 1 och 35 år gamla) och utvärderades sedan på nytt mellan 2017 och 2022, då de var mellan 18 och 50 år.
På gruppnivå förblev Fullskale-IQ (FSIQ) relativt stabil, men kvinnor uppvisade en signifikant nedgång i både FSIQ och Visuomotorisk Integration (Beery VMI) över tid. Fler deltagare hade en ojämn IQ-profil jämfört med med en IQ-matchad normgrupp. I subgruppen av individer som utvecklade psykos (n=8) minskade både FSIQ och Verbal IQ (VIQ). Vid den andra bedömningen hade många deltagare måttliga till svåra nedsättningar i adaptiv funktion, enligt Global Assessment of Functioning (GAF)-skalan, där FSIQ från den första bedömningen visade sig vara en prediktor för deras senare GAF-poäng.
Dessa resultat understryker vikten av långsiktig uppföljning, då den intellektuella funktionen förblev stabil hos vissa men försämrades hos andra. Sambandet mellan minskande FSIQ—särskilt VIQ—och psykos tyder på att kognitiva förändringar antingen kan signalera eller bidra till psykiatriska risker i denna population. Att erbjuda individanpassat stöd och tidiga insatser kan vara avgörande för att mildra dessa utmaningar.
Studie 4
Long-Term Health Outcomes in 22q11.2 Deletion Syndrome: A Focus on Adult Physical Disorders and Phenotypic Diversity (manuscript)
22q11.2DS är ett komplext tillstånd som påverkar individer på många sätt, från medfödda och utvecklingsneurologiska störningar i tidig barndom till psykiatriska och medicinska problem som uppstår senare i livet. En långtidsstudie följde 79 individer med 22q11.2DS in i vuxenlivet och undersökte deras fysiska hälsa, tillgång till sjukvård och erfarenheter av behandling.
Resultaten visade höga förekomster av fysiska tillstånd, inklusive medfödda missbildningar, autoimmuna sjukdomar och hormonella rubbningar, där många individer hade flera hälsoproblem samtidigt. Trots att de flesta hade regelbunden kontakt med sjukvården saknade vissa en adekvat långsiktig uppföljning, trots deras omfattande medicinska och Utvecklingsneurologiska behov. Hyperprolinemi observerades i över 50 % av fallen, men visade ingen koppling till Utvecklingsrelateradestörningar eller psykiatriska tillstånd.
Dessa resultat belyser de varierande och komplexa hälsoutmaningar som vuxna med 22q11.2DS Deletionssyndrom står inför och understryker det akuta behovet av samordnad, multidisciplinär vård för att säkerställa bättre långsiktiga hälsoutfall.
Text av Anna Spyrou (°´Ç³¾³¾³Ü²Ô¾±°ì²¹³Ùö°ù)
Lena Wallins disputation äger rum den 4 april 2025 och kommer att hållas på svenska. Alla är välkomna att delta.
För att ladda ner en digital kopia av avhandlingen med titeln
