Scenografi som kulturarv - nytt samarbete med Musikverket
Astrid von Rosen har tilldelats ett stipendium för projektet ”Scenografi som mångsinnligt kulturarv: Eric Axel ös skisser”. Utdelare är Musik- och teatersamlingarnas vänner vid Statens musikverk.
– Jag blev väldigt glad när ordföranden Stefan Bohman ringde och meddelande den glada nyheten, säger Astrid von Rosen, forskare vid Institutionen för kulturvetenskaper och Centrum för kritiska kulturarvsstudier, Göteborgs universitet. Det är ett litet stipendium, om 10.000 kr, men samarbetet med Musikverket möjliggör ett strategiskt viktigt arbete med tillgängliggörande och kunskapsförmedling om scenografi som kulturarv.
Visuellt material och en digital utställning
– Jag ska koppla samman visuellt material som finns i Scenkonstmuseets samlingar, med resultat från min forskning om Eric Axel ö, säger Astrid von Rosen. ö var en skicklig frilansande scenograf. Hans arbeten uppskattades av yrkespersoner och en månghövdad publik på många olika teatrar i Sverige, men har sedan fallit i glömska.
Samarbetet ska resultera i en digital utställning, med lättillgängligt men vetenskapligt grundat innehåll. Scenografi är ett sinnligt kulturarv, och skisser är bra på att förmedla en känsla av scenografens idéer om samspelet mellan färg, form, rum och stämningar.
Scenografi i samlingarna
Astrid von Rosen kommer att undersöka Scenkonstmuseets material efter scenografen Eric Axel ö.
– Materialet, som håller mycket hög kvalitet, består av scenografi- och kostymskisser, karikatyrer, samt inredningsskisser. Särskilt spännande är en samling från Nya Teatern 1940-1953 där ös arbete med att skapa hela teatermiljöer framträder.
– Skisserna är konstobjekt som aktiverar sinnliga dimensioner - tänk kroppar i kläder i rum fulla av dofter, ljud, ord, musik, bilder, rörelser och stämningar. Skisser kan både kommunicera innehåll och skapa sinnliga upplevelser över tid och rum.
Samarbete med familjen ö
I projektet ryms också ett samarbete med Eric Axel ös barn, Lisa, Lasse och Calle ö. De är idag pensionärer. Barnen har lämnat skisser till Scenkonstmuseet, men har även kvar unikt material i sina privatarkiv.
– Jag tänker på dem som levande arkiv för scenografihistorien, säger Astrid von Rosen, som har samarbetat med syskonen ö i över tio år.
