91̽

Göteborgs universitet
  2. Om universitetet
  3. Hitta person
  4. Johan Alfredsson

Johan Alfredsson

Universitetslektor

Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion
E-post
johan.alfredsson@lir.gu.se
ö
Renströmsgatan 6
41255 Göteborg
Rumsnummer
C632
Postadress
Box 200
40530 Göteborg

Om Johan Alfredsson

Presentation

Johan Alfredsson (f. 1974) disputerade i maj 2010 på avhandlingen ”Tro mig på min ort” – oöversättligheten som tematiskt komplex i Bengt Emil Johnsons poesi 1973–1982, och arbetar sedan dess som universitetslektor i litteraturvetenskap. Är sedan 2022 därtill docent i ämnet.

Pågående forskning

Det huvudsakliga forskningsintresset kretsar kring poesi som kunskapsform i vid bemärkelse, och innefattar alltifrån poesididaktiska spörsmål och poesins politiska och samhällskritiska potential till likheter mellan bilderbokstext och poesi.

Undervisning

Undervisar främst inom ramen för olika lärarutbildningar, men också i litteraturvetenskap.

ǰ첹äٱ

Är medlem inom följande nätverk:

  • Modernism i nordisk lyrik ()
  • Poesi som kunskapsform vid GU
  • Nordiskt poesididaktisk nätverk
  • BABAKUL
  • BIG (Barn- och ungdomskultur i Göteborg)

Projekt: "Den poetiska zonen. Om bilderbokstextens relation till poesi och makt i samtidaskandinaviska bilderböcker för barn"

Elsa Beskows bilderbok Hattstugan från 1930 är, som många andra bilderböcker, skriven på vers, där varje rad avslutas på rim. Det andra rimmet i varje radpar utesluts dock i den tryckta texten, och förväntas uttalas av de barnläsare som lyssnar på uppläsningen. Här finns på så vis en möjlighet för barnläsarna att ta del i berättandet med sina talorgan – i dialog med en närvarande vuxen.

Boken avslutas med följande rader: ”Och barnen, det var klart, fick riset smaka. / Men efteråt så fick de honungs-____”. Det barnläsarna här dras in i med sina talorgan kan sägas vara ett sanktionerande av fysisk bestraffning av barnkaraktärerna i boken, vars enda eventuella felsteg varit att de velat vara duktiga. Ett av textens poetiska drag – rimmen – används därmed för att konsolidera maktrelationen mellan vuxna och barn.

Under de senaste decennierna har poetiska drag i bilderböcker alltmer kommit att användas för att ifrågasätta och luckra upp denna maktrelation. Ett talande exempel är Gro Dahles och Svein Nyhus norska bilderbok Snill från 2002. Där framkallar textens poetiska rytm, och dess bruk av metaforer, ett uppror i den historia som berättas. Boken handlar om flickan Lussi som vill vara duktig, och därför passiviseras till att aldrig göra något hon inte blir tillsagd av vuxna att göra. På grund av denna passivitet försvinner hon till slut – hon fastnar i väggen. När hon så småningom slår sönder denna vägg visar den sig innehålla andra flickor och kvinnor som också fastnat där.

Helt tvärtom mot i Hattstugan ställer sig bilderbokstextens poetiska drag i detta exempel på Lussis, och barnläsarnas, sida. Det är här istället vuxenläsaren som – med sina talorgan – sanktionerar upproret mot maktrelationen.

Studien undersöker den maktkritiska potentialen i den skandinaviska bilderboksutgivning sedan millennieskiftet, med hjälp av begreppet den poetiska zonen som beskriver de öٱ som användandet av poetiska grepp skapar i bilderboksformatet.