91̽»¨

Bilden av vikingen, behornad hjälm och allt, är lika allmänt känd som Musse Pigg. Men hur uppkom denna bild och vad är det med vikingarna som fascinerar människor? Kursen utforskar uppkomsten av vikingamani från den tidigmoderna antikvarismen, genom dess storhetstid under den romantiska eran och till det återuppvaknande av intresset under 2000-talet. Vi undersöker sammanhanget för attityder till Skandinaviens förflutna liksom valoriseringen av dess sjöburna angripare. Kursdeltagarna får följa denna utveckling mot bakgrund av framväxten av nationalism och moderna nationalstater. Under 1800-talets början internationaliserades vikingarna och kom att bli en del av inte bara skandinaviska utan också tyska, brittiska och till och med amerikanska identiteter. Vikingen blev med tiden en eftertraktad maskot, en figur som många är ivriga att anamma. I denna skepnad har människor sett en tapper krigare, en oförskräckt bosättare och en brutal, okultiverad barbar – ofta, paradoxalt nog, alla tre på samma gång. Kursen behandlar den moderna vikingen i relation till föränderliga attityder till nationell identitet, kulturella skillnader, maskulinitet, våld och kolonialism. Vi utgår från en mängd olika källor, från medeltida och tidigmoderna krönikor till 1700- och 1800-talens litteratur, poesi och musik och vidare till 1900- och 2000-ttalens politiska propaganda och populärkultur.

Kunskap och förståelse:

muntligt och skriftligt redogöra för hur skildringar av vikingarna har förändrats över tid

muntligt och skriftligt diskutera bilder av vikingen utifrån nationell identitet, kulturell skillnad, maskulinitet, våld och kolonialism

Kompetens och färdigheter:

analysera olika slags källor i relation till vikingarna

analysera användningen av olika syn på vikingarna i senare politiska och kulturella sammanhang

Bedömning och förhållningssätt:

kritiskt reflektera över hur särskilda perspektiv på historiska aktörer och händelser ligger till grund för samtida åsikter och debatter

Undervisningen består i huvudsak av föreläsningar och/eller seminarier.

Om student som underkänts två gånger på samma examinerande moment önskar byte av examinator inför nästa examinationstillfälle, bör sådan begäran inlämnas skriftligt till institutionen och ska bifallas om det inte finns särskilda skäl däremot (HF 6 kap 22§).

Om student fått rekommendation från Göteborgs universitet om särskilt pedagogiskt stöd kan examinator, i det fall det är förenligt med kursens mål och förutsatt att inte orimliga resurser krävs, besluta att ge studenten en anpassad examination eller alternativ examinationsform.

I det fall en kurs har upphört eller genomgått större förändringar ska student garanteras minst tre examinationstillfällen (inklusive ordinarie examinationstillfälle) under en tid av minst ett år, dock som längst två år efter det att kursen upphört/förändrats. Vad avser praktik och verksamhetsförlagd utbildning gäller motsvarande, men med begränsning till endast ett ytterligare examinationstillfälle.

Resultatet och eventuella förändringar i kursens upplägg ska förmedlas både till de studenter som genomförde värderingen och till de studenter som ska påbörja kursen.