91̽��

Huvudansvarig: Ola Strandler

Samverkande kommun: Partille kommun

Samverkande institution: Institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Utbildningsvetenskapliga fakulteten

Projektet har byggt på ett initiativ från lärare och ledning vid “Sjöskolan” som identifierade frånvaro som ett stort och växande problem vid skolan. Sjöskolan är på intet sätt unik utan kan sägas representera en generellt ökad oro inför elever med skolfrånvaro. Projektet utgjordes av en fallstudie där Sjöskolans arbete med problematisk frånvaro kartlades och analyserades med målet att utarbeta hållbara strategier för hur skolor kan arbeta med problemet. Nyinstitutionell teori användes för att analysera aktörer och arbete som omgärdade några konkreta elevfall med hög frånvaro. Projektet har bidragit med kunskaper i termer av kritiska aspekter som skolan (liksom andra skolor) behöver ta i beaktande i arbetet med problematisk skolfrånvaro.

Projektet utformades som en tvåårig etnografiskt inspirerad fallstudie i samverkan mellan två forskare på IDPP som ledde projektet, personal på Sjöskolan i Partille som initierade studien, och lärarstudenter som genomförde delar av sin verksamhetsförlagda utbildning vid skolan och skrev sina examensarbeten inom ramen för projektet. Skolans arbete kartlades utifrån ett material som inkluderade intervjuer av elever, föräldrar och andra aktörer som arbetade med skolfrånvaro; observationer av möten där frånvarande elever diskuterades; och dokumentation med relevans för projektet. Samverkansformerna präglades av dialog och organiserades genom en projektgrupp som bestod av bl.a. lärare, skolledning, skolans elevhälsoteam och forskare. Resultat har även återrapporterats och validerats på skolan genom föreläsningar och diskussioner med personal utanför projektgruppen.

Projektets resultat visar hur både professionella och byråkratiska logiker möjliggör och begränsar de sätt på vilket problematisk skolfrånvaro hanteras på skolan. En stor del av arbetet organiseras utifrån byråkratiska logiker med utarbetade rutiner för hur möten ska hållas, dokumentation av åtgärder, frånvarorapportering och uppföljningar. Samtidigt som denna del av arbetet ger intryck av att fungera väl är det tydligt att vissa professionella logiker gör att olika delar av arbetet dras isär. Till stora delar präglas arbetet av en form av ”expertifiering” där olika aktörer tar ansvar för en avgränsad del av elevers frånvaroproblematik, trots att frånvaron ofta har komplexa och samverkande orsaker. I resultaten visas exempelvis hur en mer allmän trend av att renodla lärares arbete till undervisning och delvis flytta ansvaret för sociala aspekter till andra aktörer kan försvåra för frånvarande elever att ta sig ”hela vägen” tillbaka till klassrum.

Resultaten har potential att stärka en handlingsberedskap på skolor för att kunna möta och synliggöra elever med problematisk frånvaro, samt stärka närvaroarbetet. Utan sådan beredskap är risken stor att skolor använder snabba, kortsiktiga, och ofta kostsamma, lösningar som inte heller får de resultat man önskar.

Huvudansvarig: Sylvana Sofkova Hashemi

Samverkande institution: Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande Utbildningsvetenskapliga fakulteten

Projektet var baserat i en nybyggd skola som erbjuder flexibilitet i variation av rum och öppna ytor, flyttbara möbler och digitala resurser i sin utformning och eftersträvar pedagogiskt nytänkande. Syftet har varit att studera hur skolans flexibla rumsliga och digitala ramar påverkar lärares undervisning och elevers kunskapsutveckling: Hur används skolans fysiska och digitala rum i lärares undervisningsdesign? Hur kan elevers kunskapsutveckling stöttas genom rumslig och digital undervisningsdesign? Hur utnyttjas fysiska och digitala rum för att lyckas med det kompensatoriska uppdraget och därigenom uppnå likvärdighet?

Projektet har tillämpat co-design metoder, en kombination av aktionsforskning och design-baserad forskning, där forskare och lärare systematiskt och tillsammans studerat förändring och utveckling av undervisning i skolans lärmiljö över tid. I utvecklingen och utprövningen av undervisningsdesign ingick kollegial planering, utvärdering och re-design av undervisning i workshopsformat utifrån en tidigare utvecklad meta-tänkande modell för didaktisk design kallad Tanketärningar. Projektet har fokuserat på lärares didaktiska planering, undervisning och reflektion, möblering och rörelse i och mellan rummen, anpassning och användning av digitala resurser, anpassning till elever samt ledarskapets roll. Undervisningsdesignen har prövats i småskaliga interventioner och studerats genom observationer av lärares och elevers praktiker.

Skolans flexibla rumsliga och digitala lärmiljö ställer nya krav på lärare att tänka organisatoriskt runt elevflöden och digitala resurser i undervisningen. Lärares varierande rumsliga inramning mellan fri rörlighet och statiska arrangemang ger möjligheter till olika relationsbyggande. Skolans goda digitala infrastruktur erbjuder lärarna ett multimodalt planeringsstöd och flexibilitet i feedback och anpassning av innehåll till eleverna. Det digitala kan även framkalla hårt paketerad och ”klicka-sig-fram” undervisning som minskar lärares handlingsutrymme och elevinflytande.

Samverkansambitioner har utmanats under projektets gång av coronapandemin men också oregelbundenheten i möten utöver workshops. Personalomsättning har påverkat relationsbygget mellan lärare och forskare över tid. Verksamhetens kollegiala arbete i lärarlag och ämnesövergripande undervisning utifrån ett fokus på tematiskt arbete har visat sig utmana lärarrollen, främst i de högre årskurserna. Projektets resultat pekar tydligt på vikten av kollegial samsyn och ledarskapets roll i det pedagogiska arbetet. Flexibiliteten behöver tolkas och kräver omfattande kollektiv planering i lärarlag som behöver ges tid och handlingsutrymme. Projektets resultat har spridits kontinuerligt genom skolans websida, vetenskapliga publikationer, presentationer och workshops på forskningskonferenser, samt föredrag. Mellan 2020 och 2022 producerades sex examensarbeten på lärarutbildningarna och en masteruppsats inom informatikämnet.

Läs mer om projektet: www.gu.se/forskning/digiflex

Länk till rapporten: Rapport-digiflex-231031.pdf 

Med translanguaging som förhållningssätt på Bergsjöskolan. Utveckla kunskap om och identifiera undervisningsprocesser som ökar undervisningens kvalitet och bidrar till likvärdig utbildning.

Huvudansvarig: Catarina Schmidt

Samverkande skolhuvudman: Bersjöskolan, Göteborgs stad

Samverkande institiution: Institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Utbildningsvetenskapliga fakulteten

Projektets syfte har varit att utveckla kunskap om och identifiera undervisningsprocesser, vilka med translanguaging som förhållningssätt, bidrar till att öka undervisningens kvalitet och utbildningens likvärdighet. Forskningsfrågorna som sökts svar på har berört på vilka sätt undervisningen designas utifrån elevernas resurser, i form av språk, kunskaper och erfarenhetsvärldar, samt vilka konsekvenser det får i undervisningen. Projektet tar sin teoretiska utgångspunkt i språkdidaktisk forskning med särskild inriktning mot elevers möjligheter till aktivt deltagande i undervisningen tillsammans med kritiska perspektiv på interaktion och språk- och kunskapsutveckling i ett andraspråksperspektiv.

Projektet har inneburit kontinuerlig samverkan mellan huvudsökande forskare från GU, verksamma lärare och rektor på Bergsjöskolan samt medsökande forskare från CFS, där undervisningen med utgångspunkt i TL har reflekterats över och vidareutvecklats. I tre perioder har lärare prövat, utvecklat och utvärderat teorigrundad undervisning. Varje period har inkluderat träffar med förstelärare och därefter dialogträffar med samtliga lärare. Datainsamling har skett genom dokumentation av professionell reflektion, fältanteckningar samt ljud- och videoobservationer av undervisning, lärares loggboksskrivande samt fokusgruppintervjuer med lärare och elever i början och i slutet av projektet.

Projektets resultat belyser förändringar vad gäller förhållningssätt för undervisningen samt undervisningens organisation och konkreta genomförande. Resultatet visar på ökade möjligheter för eleverna att interagera och kommunicera kring ämnesinnehåll och/eller ämnesövergripande innehåll samt ökade möjligheter för dem att visa kunskap i tal och skrift via svenska och ytterligare ett språk, som i de flesta fall är deras förstaspråk. Det framkommer en förändring vad gäller hur elevers flerspråkiga och/eller mångkulturella erfarenheter beskrivs och adresseras i undervisningen. Det senare öppnar upp för inkluderande möjligheter för eleverna att bevara egna betydelsefulla sociala och kulturella erfarenheter och kunskaper samtidigt som de genom undervisningen utvecklar ytterligare kunskap.

Det här projektets kunskapsbidrag handlar inte om att translanguaging är lösningen på skolans bristande likvärdighet och/eller den skolsegregation som råder i vårt land. Det här projektets kunskapsbidrag visar i stället på den ständiga pendling som behöver ske mellan individens språk och kultur och majoritetssamhällets språk och kultur, och utbildningssystemets stora demokratiska uppgift kring det. Projektet bidrar med undervisningsexempel och tankar om undervisning där språk inte förbjuds utan tillåts att användas av eleverna i klassrummet. Projektet visar på vikten av lyhördhet inför elevers skilda behov och förutsättningar, som att vara ensam i klassrummet med sitt förstaspråk eller en av många som talar, exempelvis, världsspråket arabiska.

Läs reportaget ompå Lärtorgets webbplats.

Huvudansvarig: Lotta Olvegård

Samverkande skolhuvudman: Göteborgs stad

Samverkande institution: Institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi, Humanistiska fakulteten, Institutionen för pedagogik och specialpedagogik Utbildningsvetenskapliga fakulteten samt Institutionen för didaktik och pedagogisk profession Utbildningsvetenskapliga fakulteten

I detta projekt utforskades genrepedagogikens potential att stärka ämneslitteracitet i samhälls- och naturorienterande ämnen bland flerspråkiga elever. Elever med denna bakgrund, särskilt i underprivilegierade områden, är överrepresenterade bland elever som inte lyckas i skolan. Eftersom god förmåga att tolka och skriva ämnesrelevanta texter är nödvändig för skolframgång är det av likvärdighetsskäl angeläget att undersöka hur skolans undervisning kan utvecklas för att stärka ämneslitteraciteten bland dessa elever. Hur förstås och realiseras den genrepedagogiska undervisningen? Hur utvecklas elevernas förmåga att läsa, tolka och skriva ämnesrelaterade texter i samhälls- och naturorienterande ämnen och svenska? Hur kan de genrepedagogiska metoder som används utvecklas och fördjupas för att stärka elevernas litteracitetsutveckling? Hur kan en genrepedagogisk fortbildning bidra till att stärka likvärdigheten mellan klassrum och skolor? Vilka är villkoren för att bedriva långsiktig undervisningsutveckling i en skola i ett underprivilegierat område?

Projektet har genomförts vid en skola med en stor andel flerspråkiga elever i en klass i årskurs 6. Forskare från Göteborgs universitet och från Center för skolutveckling i Göteborg, har tillsammans med skolans lärare samverkat för att undersöka forskningsfrågorna ovan. Från skolans sida har främst utvecklingsledaren deltagit i projektet, men forskare och skola har haft fortlöpande kontakt under projektets tre år.  Forskarna har också varit ute i skolan vid ett flertal tillfällen, dels för att samla in material, dels för att presentera arbetsprocessen och preliminära resultat. Skolan har även inlett ett fortbildningssamarbete med Center för skolutveckling. Studenter från såväl grundlärarprogrammet som ämneslärarprogrammet har samlat in data för sina examensarbeten på skolan, och teori, metodval och resultat från projektet presenteras på lärarutbildningarna. Förutom observationer av undervisning i no och so i årskurs 6, har undervisningsmaterial och elevtexter analyserats och tester av elevernas ordförråd har undersökts. Den teoretiska ramen kombinerar teorier om språk- och kunskapsutveckling genom att utgå från systemisk-funktionell lingvistik och teorier om ordförrådets betydelse.

Projektets resultat bidrar till förståelse och utveckling av en genrepedagogisk undervisningsmodell på en vetenskaplig och evidensbaserad grund, vilket kommer både den medverkande skolan och andra skolor till godo och bidrar till att likvärdigheten i svensk skola stärks. Skolans initiala behov har tillgodosetts via, dels genom de resultat vi har presenterat, dels genom den fortbildning som personalen nu genomför på Center för skolutveckling och som kommer att gagna såväl lärare som elever. Den kontinuerliga och nära kontakten mellan skolan och forskargruppen har synliggjort inte bara forskningen, utan även hur lärarnas egen praktik spelar roll för utvecklingen av en vetenskaplig grund för lärarprofessionen. På såväl kort som lång sikt har projektet bidragit till att samtliga lärare på den aktuella skolan fått tillgång till påbyggnad av fortbildningen i genrepedagogik, vilket kommer att gagna både de elever som går på skolan nu och kommande elevkullar.

Huvudansvarig: Jonna Larsson

Samverkande skolhuvudman: Göteborgs stad

Samverkande institution: Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande Utbildningsvetenskapliga fakulteten

Projektet syftade till att närma sig barns perspektiv i undervisning om naturvetenskap; kemiska och fysikaliska fenomen. Kunskap om naturvetenskap kan bidra till att barn utvecklar kritiskt tänkande samt kompetenser som problemlösning, att kunna formulera frågor samt aktivt och systematiskt utforska olika fenomen. Med stöd i barnböcker och undersökande läsaktiviteter ville projektet bidra till att ge barn förutsättningar att utveckla sitt språk och naturvetenskapliga kunnande. I undervisningen använde förskollärare/lärare barnböcker som i text och bild berörde vardagliga, kemiska processer och fysikaliska fenomen, som exempelvis snö, is och värme. I kommunikation kring innehållet fick barnen på ett lekfullt sätt utforska olika fenomen, utveckla sitt språk och ordförråd och en stabil grund för att fortsätta läsa böcker och utforska naturvetenskapliga fenomen. Projektet grundas i ett kulturhistoriskt perspektiv där förskolan, förskoleklassen och skolan framträder som kulturella praktiker som vilar på demokrati, delaktighet och kunskapsprocesser som skapas i samspel, genom språk och sociala relationer.

Projektets utgångspunkt var ett möte mellan forskare och lärare, där barnböcker användes för att tillsammans med barnen undersöka ljus och skugga. Metoden det aktuella projektet vilar på innebär att lärare, forskare och barn tillsammans arbetar efter en systematiskt utarbetad modell där undervisningen genomförs av lärarna. Lärarna har valt böcker i samråd med forskarna och läser sedan boken med barnen. Läraren är observant på vad barnen riktar fokus och intresse mot, vilket sedan utgör grund för det praktiska utforskande som barn och lärare gör tillsammans. Metod och genomförande har kontinuerligt diskuterats mellan forskare och lärare under projektet för att kunna anpassa undervisningen till de specifika förutsättningar som funnits på respektive förskola och skola samt i samklang med de krav pandemin ställde.

Forskningens resultat visar att modellen är konstruktiv för kvalitetssäkring av undervisning om naturvetenskap i förskola och skola för att vidga och fördjupa barns kunnande med utgångspunkt i den förståelse som barn själva uttrycker. Resultaten synliggör förskollärares/lärares kompetens och kreativitet, både vad det gäller att prova och utveckla nya undervisningsmetoder, att arbeta tillsammans med forskare i ett praktiknära projekt och att utveckla sin profession. Sammantaget bidrar det till en systematisk kvalitetssäkring av undervisningen. Att samtala om naturvetenskapliga fenomen kan ses som för utmanande för de yngsta barnen i utbildningssystemet. Med ett undersökande praktiskt arbetssätt med läsaktivitet som grund, har lärarna och barnen utvecklat både metod, språk och kreativitet, samt synliggjort för kollegor hur undervisning om naturvetenskap kan genomföras med alla. Den kontinuerliga handledning som lärarna deltagit igenom projektet har bidragit till en ökad reflektiv och kognitiv medvetenhet om sin undervisning, samt om hur barns lärande kan utvecklas.

Huvudansvarig: Ann Nordberg

Samverkande skolhuvudman: Lilla Edets Kommun och Lerums kommun

Samverkande institution: Institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Utbildningsvetenskapliga fakulteten

Syftet med projektet var att i nära samverkan med yrkesverksamma i förskolor i Lilla Edet och Lerums kommun, implementera en modell för ett språkstödjande arbetssätt. Ett arbetssätt som är grundat i forskning om faktorer som främjar barns språkutveckling. Modellen kallades för ELSA-modellen (Eget Lärande genom �����å��stödjande Aktioner/Educational Language Support Activities) och bestod av att observera egna handlingar samt att gemensamt i samtal diskutera och utveckla kunskap kring vad som sker i praktiken när kommunikation och samspel mellan barn och vuxna är i fokus. Projektet var således inriktat såväl mot kollegiala samtal samt mot de yrkesverksammas språkstödjande arbete. Två huvudsakliga syften guidade arbetet: Att i samverkan med förskolepersonal implementera ett språkstödjande arbetssätt. Att i samverkan organisera för kollegiala möten för att granska observationer och diskutera förändrade handlingar i praktiken som gynnar barnens språkutveckling.

Hela projektet genomfördes under covid-19, vilket innebar att alla möten och datainsamling skedde via zoom. De vetenskapliga metoder som använts i projektet är samtal, observationer och enkäter.  Audioinspelningar genomfördes av kollegiala samtal mellan förskolornas arbetslag och forskare. Dessutom filmade medverkande personal i förskolan vardagssituationer, som de själva valt ut, och som de sedan hade som underlag för att under handledning av forskare fylla i ett forskningsbaserat observationsprotokoll. Underlagen användes också för att identifiera vad som behövde förändras. Den utvalda språkstödjande aktionen följdes upp med fortsatta videoupptagningar, som utgjorde data för lärarna att analysera tillsammans med forskare. En enkät användes för att samla in erfarenheter om deltagande i projektet. Projektets resultat visar att förskolepersonalens medvetenhet ökade gällande egen professionell kunskap, språkutvecklingen hos barnen de arbetar med samt samarbete och utveckling inom arbetslaget. Dessutom visas vikten av ökad struktur i arbetet med språkstödjande arbetssätt.

Projektet har goda möjligheter att bidra till att göra pedagoger medvetna om hur de kan arbeta språkstödjande i den egna praktiken. Genom den bok vi skrivit får pedagoger direkt tillgång till de verktyg som användes i ELSA-modellen. På bokförlagets hemsida finns också tillgång till verktygen som kan laddas ner gratis för de pedagoger som önskar pröva dem i egen praktik. ELSA-modellen i sig grundar sig på forskning och bidrar på det sättet till att lärare arbetar på vetenskaplig grund samt att de genom kollegiala samtal diskuterar och reflekterar över egna handlingar och på så sätt prövar sina erfarenheter av att arbeta språkstimulerande. På lång sikt så har vi genom att skriva böcker givit pedagoger verktyg att arbeta enligt den modell vi utvecklat i ULF projektet. Hela ELSA-modellen är utförligt presenterad i de böcker som skrivits med detta ULF-projekt som grund.

Ann Nordberg har skrivit en ny bok om hur man kan stötta barns språkutveckling från en tidig ålder. Läs  mer om boken här.

Huvudansvarig: Professor Johan Lundin

Samverkande skolor: Hovåsskolan i Göteborg och Kapareskolan i Kungsbacka

Projektets bakgrund och frågeställningar

Matematiska färdigheter är en av EU:s nyckelkompetenser för att lyckas i ett kunskapssamhälle. Trots detta visar internationella studier som TIMSS och PISA att svenska elevers matematikkunskaper är bristfälliga och att undervisningen behöver utvecklas. Artificiell intelligens (AI) i digitala läromedel lyfts ofta fram som en möjlig lösning för att förbättra elevernas inlärning. Dessutom ställer skolans styrdokument krav på att digitala verktyg ska användas för problemlösning och abstrakt tänkande. Trots detta används digitala verktyg mindre inom matematikämnet jämfört med andra ämnen.

Syftet med detta projekt är att, genom samarbete mellan matematiklärare, skolledare och forskare, förbättra matematikundervisningen med hjälp av AI-drivna digitala läromedel. Projektet undersöker:

1. Hur AI i digitala läromedel påverkar matematikundervisningen.
2. Hur undervisningsmetoder kan utvecklas med hjälp av digitala matematikläromedel.

Projektets form och utförande

Detta praktiknära projekt undersöker hur adaptiva digitala läromedel kan förändra och utveckla matematikundervisningen. Vi använder en vetenskaplig metod för organisationsutveckling, Change Laboratory-Formative Intervention (Engeström, 2016), och utvecklar en samverkansmodell för långsiktig kunskapsbildning och spridning.

Projektet involverade 16 matematiklärare från två högstadieskolor: Hovåsskolan i Göteborg och Kapareskolan i Kungsbacka. Professor Johan Lundin från Göteborgs universitet ledde projektet, medan det praktiska genomförandet sköttes av lektor Martin Tallvid vid Center för skolutveckling i Göteborg och utvecklare Marie Utterberg Modén från Kvalitet & utveckling i Kungsbacka kommun.

Lärarna deltog i s.k. Lärträffar under ordinarie arbetstid, finansierade av ULF-projektmedel. De använde digitala läromedel i den utsträckning de ansåg värdefullt, men kombinerade dessa med traditionella pappersläroböcker. Eftersom skolorna var pilotskolor fick de tillgång till de digitala läromedlen utan kostnad. På varje skola fanns en lärare med ett särskilt uppdrag (15% av arbetstiden, finansierat av ULF-medel) för att stötta kollegorna och fungera som länk till forskarna. Samtliga elever hade tillgång till en egen PC eller Chromebook.

Projektets främsta resultat och lärdomar

Resultaten visar att digitala läromedels data- och visualiseringsverktyg hjälper lärare att:

1. Identifiera elever som inte följer undervisningsplanen.
2. Förstå elevernas olika kunskapsnivåer.
3. Anpassa svårighetsgraden individuellt utan att det blir synligt för andra elever.

Samtidigt finns utmaningar. Digitala läromedel stödjer inte alltid 
undervisningspraktiken, exempelvis:

• När lärare vill främja samarbete och kommunikation.
• När lärare behöver insyn i elevernas tankegångar.
• När den adaptiva tekniken minskar lärarens kontroll över undervisningen.

Lärare upplever att AI-verktygen ibland tar över arbetsuppgifter utan att vara tydliga med sina rekommendationer. Detta visar på behovet av att anpassa tekniken till klassrummets verklighet, men också att skolans arbetssätt kan behöva förändras för att få ut mesta möjliga nytta av digitala verktyg.

Huvudansvarig: Johanna Pejlare

Samverkande skola: Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborgs stad

Projektets bakgrund och frågeställningar

Digital kompetens har blivit en allt viktigare färdighet i samhället, vilket ledde till att programmering integrerades i matematikundervisningen från 2018, både i grundskolan och gymnasieskolan. Detta har skapat ett behov av att utveckla undervisningsmaterial och kompetensutveckling i samverkan mellan praktik och forskning.

Det övergripande syftet med detta projekt är att bidra till forskningen kring integreringen av programmering i gymnasieskolans matematik genom att undersöka på vilka sätt programmering kan erbjuda nya möjligheter för matematiklärande jämfört med mer traditionella metoder. Vidare syftar projektet till att utveckla, testa och utvärdera undervisning i programmering inom gymnasieskolan och ämneslärarutbildningen samt att erbjuda fortbildning för matematiklärare och lärarstudenter.

Projektet bygger på Chevallards teoretiska ramverk om didaktisk transposition, vilket används för att analysera hur akademiska ämnen omformas till undervisningsinnehåll i skolan.

Projektets form och utförande

Projektet har genomförts i samverkan mellan forskare vid Göteborgs universitet och lärare vid Hvitfeldtska gymnasiet med syftet att bygga en långsiktig samverkansstruktur. För att undersöka programmeringens potential för matematiklärande har matematiklektioner med och utan programmering designats och genomförts i en gymnasieklass. Eleverna fick arbeta explorativt med programmering för att undersöka matematiska begrepp både individuellt och i grupp. Deras arbete observerades och dokumenterades.

Projektet har även innefattat utveckling, testning och utvärdering av programmeringsinslag i ämneslärarutbildningen. Programmering har införts i flera matematikkurser, där lärarstudenter fått grundläggande kunskaper i programmering och möjlighet att använda programmering som ett verktyg i matematikundervisningen. Dessa inslag har utvärderats genom observationer och enkäter.

Vidare har VFU-studenter planerat och genomfört matematiklektioner med programmeringsinslag, vilka analyserades vid praxisseminarier. Studenternas lektionsförslag och undervisning har studerats av projektets deltagare. Flera lärarstudenter har också genomfört sina examensarbeten inom projektet, där de empiriskt undersökt programmeringens roll i matematikundervisning.

Dessutom har projektet innefattat kompetensutveckling för lärare och lärarstudenter genom tolv workshoppar, där deltagarna gemensamt utforskade programmering som ett verktyg i matematik och andra skolämnen.

Projektets främsta resultat och lärdomar

Projektet har resulterat i väl fungerande programmeringsinslag inom ämneslärarutbildningen. Studenterna har inte bara fått grundläggande programmeringskunskaper utan även utvecklat didaktiska insikter om hur programmering kan användas för att utforska matematik.

För gymnasieelever har programmeringsinslag utvecklats och deras matematiska lärande har analyserats genom studier av deras resonemang. Resultaten visar att programmering erbjuder elever nya sätt att lära matematik och kan fungera som ett värdefullt verktyg i undervisningen.

Framförallt framkom att programmering stödjer elevernas samarbetsförmåga, logiska tänkande och problemlösningsförmåga. Eleverna kunde omsätta idéer i handling och skapa stegvisa instruktioner för att lösa matematiska problem.

Studien visar även att elever behöver tydlig stöttning vid programmeringsuppgifter, både genom uppgiftsformuleringar och av läraren samt klasskamrater. Med väl utformade uppgifter och en strukturerad undervisning kan programmering integreras framgångsrikt i matematikundervisningen och ge positiva effekter på elevernas lärande.

Huvudansvarig: Pernilla Ahlstrand

Projektets bakgrund och frågeställningar

Detta projekt bidrar till den växande ämnesdidaktiska forskningen i Sverige, särskilt inom undervisningsutvecklande forskning. Ett centralt fokus är att undersöka olika förmågor och hur dessa påverkar planering, bedömning och värdering av kunnande i skolan. Bedömning är en viktig fråga, men det finns en risk att den får för stor vikt på bekostnad av själva undervisningen. Det kan vara problematiskt om kunskapskraven blir den primära utgångspunkten för undervisningen.

Projektets övergripande syfte är att, genom samarbeten i lärarlag, formulera kvalitativa aspekter av kunnande. Genom att tydliggöra dessa aspekter kan undervisningen planeras mer systematiskt. Projektet fokuserar på hur kvalitativa uttryck av kunnande kan värderas och analyseras. Med fenomenografi som analysmetod studeras kroppsliga uttryck i gestaltande arbete.

Projektets form och utförande

De medverkande gymnasieskolorna är viktiga VFU-placeringar för lärarstudenter, vilket gör det angeläget att stärka samarbetet mellan skola och universitet. Forskningsansatsen Learning Study används, en kollaborativ metod där lärare och forskare tillsammans utvecklar undervisningen. Tillsammans formulerar de ett lärandeobjekt – det specifika innehåll som undervisningen syftar till att utveckla.

Lärarna utgår från sina erfarenheter av svårigheter i undervisningen och arbetar med en interventionistisk och iterativ ansats. Detta innebär att undervisningspraktiken förändras genom upprepade cykler baserade på variationsteori, där kritiska aspekter av lärandeobjektet identifieras och bearbetas.

I projektet har Learning Study använts för att undersöka ämnesspecifikt kunnande. Studierna har fungerat som katalysatorer för att få lärare att reflektera över dans- och teaterkunnande i gestaltningar. Genom att samtala om, planera, genomföra och analysera undervisning utifrån specifika lärandeobjekt utvecklas innebörden av dessa objekt. På så sätt kan kvalitativa aspekter av kunnande �ٲ���������ö������.

Projektets främsta resultat och lärdomar

Genom att verbalisera och tydliggöra kvalitativa aspekter av kunnande kan undervisningen planeras mer systematiskt. Dessutom blir återkoppling och bedömning mer likvärdig och tydlig för eleverna.

Resultaten visar att kunnande som tar sig gestaltande uttryck kan artikuleras och stärka den vetenskapliga grunden inom lärarutbildning för konstnärliga ämnen. Inom ämnesdidaktiska kurser kan dessa resultat användas som exempel på hur lärare kan arbeta med bedömningsfrågor i lärarlag.

Projektet har också lyft vikten av återkoppling i direkt relation till undervisningspraktiken. Som en fortsättning på detta arbete har projektledaren beviljats forskningsmedel från Skolforskningsinstitutet för projektet ”På STUDS! Praktiknära Återkoppling – Studie av Teater-, Undervisning och Dans-Situationer”, som bygger vidare på erfarenheter och kunskaper från det genomförda ULF-projektet. Detta nya projekt inleddes vårterminen 2022 och pågår i tre år.

Huvudansvarig: Annika Lilja

Projektets bakgrund och frågeställningar

Elevers utveckling av etiska perspektiv är ett av de mest framträdande målen i läroplanen. Trots detta visar forskning att etikundervisning ofta är reaktiv och oplanerad, med en brist på pedagogiska verktyg. Syftet med detta projekt är att tillsammans med lärare planera och undersöka hur en skönlitteraturbaserad etikundervisning kan påverka 11-åringars etiska förmåga samt identifiera eventuella utmaningar.

Forskningsfrågorna fokuserar på:

1. Hur elevers etiska förmåga utvecklas genom undervisningen.
2. Skillnader mellan klasser beroende på undervisningsmodell och genomförande.
3. Lärarnas insikter under processen.
4. Faktorer som kan gynna eller begränsa utvecklingen av etisk förmåga.
5. Hur en progressionsinriktad etikundervisning kan utformas.

Projektets form och utförande

Studien bygger på en kvasiexperimentell design med fyra klasser, där två arbetar med en skönlitteraturbaserad etikundervisning och två med ordinarie undervisning. Elevernas etiska förmåga testas individuellt i början och slutet av läsåret. Projektet analyserar även de förutsättningar som påverkar implementeringen av en skönlitteraturbaserad etikundervisning samt identifierar eventuella hinder.

Data analyseras med olika metoder beroende på materialtyp. Teorier om etisk förmåga som mångdimensionell, sociokulturell moralutveckling samt Bachtins teorier om dominanta talgenrer används som analysram.

Projektet genomförs i fyra faser:

1. Utvecklingsfas (en termin) – Planering och utformning av undervisningen.
2. �ұ�Դdz���ö�����Ի��ڲ��� (ett läsår) – Implementering av undervisningen i de deltagande klasserna.
3. Analysfas – Bearbetning av insamlad data.
4. Rapporteringsfas – Spridning av resultat.

De sista två faserna överlappar varandra. Projektet bygger på samverkan mellan forskare och lärare, och även lärarstudenter från grundlärarprogrammet (åk 4–6) har deltagit under tre terminer. Studenterna har samlat in data och använt materialet i sina examensarbeten på avancerad nivå.

Projektets främsta resultat och lärdomar

Projektet är fortfarande i analysfasen, och resultaten är preliminära. Analyserna av elevers etiska utveckling visar att både generella färdigheter och ämneskunskaper är viktiga förutsättningar för att utveckla etisk förmåga. Lärarintervjuer belyser att en trygg klassrumsmiljö och goda relationer är avgörande för etikundervisningen.

Studien visar också att skönlitteratur fungerar på olika sätt i etikundervisningen:

• Den ger elever möjlighet att uppleva olika människors livsöden.
• Den öppnar för etiska överväganden och reflektioner.
• Den fungerar som en brygga mellan empati och personliga ställningstaganden, vilket skapar engagemang.

Lärarnas delaktighet har varit avgörande för projektets genomförande. Deras erfarenheter av etikundervisning och kännedom om eleverna har spelat en central roll i alla projektets faser.

Under analysfasen har svårigheter upptäckts med att dra pålitliga slutsatser från för- och eftertester, särskilt i kontrollskolorna. Projektgruppen har därför erhållit extra forskningsmedel för att genomföra en fördjupad analys av de dilemman som identifierats genom studiens design.

Huvudansvarig: Annika Lantz-Andersson 

Projektet startade under hösten 2019 och planeras fortsätta även under 2022 för att samverka vidare med de medverkande lärarna och skriva populärvetenskapliga texter samt presentera på lärarutbildningskurser och på läkarkonferenser. De medel som finns kvar önskas således användas till bl.a. vikarietid för de medverkande lärarna. Vi forskare kan vi nyttja medel från ett VR-projekt som med förlängning pågår t.o.m. 2023. /forskning/larares-professionella-digitala-kompetens 

Projektets bakgrund och frågeställningar

Samverkansprojektet bygger på två centrala utgångspunkter: att lärares utbildning och kompetens är en av de viktigaste kvalitetsaspekterna i förskola och skola, samt det ökade fokus på skolans digitalisering som uttrycks i policydokument och reviderade läroplaner. Dessa förändringar medför ökade krav och utmaningar för lärare att utveckla sin professionella digitala kompetens.

Syftet med projektet har varit att:

1. Utveckla en hållbar praktiknära fortbildningsmodell.
2. Undersöka lärares professionella digitala kompetens.

Projektet har en designbaserad ansats, där forskning genomförs i skolkontext utifrån lärares lokala undervisningsbehov. Fokus har varit att bygga samverkan på likvärdiga villkor, där deltagarnas kunskaper och erfarenheter tillvaratas och deras olika förutsättningar att delta beaktas. En viktig del har varit att lärarna aktivt deltar i forskningsprocessen och att praktikutveckling står i centrum.

Projektets form och utförande

Projektet har genomförts tillsammans med åtta förskoleklasslärare från två kommunala skolor och fyra forskare från Göteborgs universitet. Den utvecklade praktiknära fortbildningsmodellen har bestått av fyra faser:

1. Workshopfas – Lärarna och forskarna diskuterade tillsammans det gemensamma kunskapsobjektet: professionell digital kompetens. Diskussionerna tog avstamp i policydokument och aktuell forskning.
2. Implementeringsfas – Lärarna designade och genomförde undervisningsaktiviteter med digitala verktyg utifrån sina egna förutsättningar och elevgrupper. Forskarna stöttade processen.
3. Reflektionsfas – Deltagarna analyserade undervisningssituationer med hjälp av videoinspelade klassrumsinteraktioner mellan lärare, elever och digitala verktyg. Dessa samtal blev en arena för både skolutveckling och ökad förståelse för professionell digital kompetens.
4. Analys- och teorifas – Forskarna analyserade och teoretiserade materialet för att vidareutveckla begreppet professionell digital kompetens.

Lärarstudenter från grundlärarutbildningen har också deltagit i projektet och samlat in empiriskt material till sina examensarbeten.

Projektets främsta resultat och lärdomar

Lärarnas professionella digitala kompetens har utvecklats genom ett förändrat förhållningssätt till digitala verktyg. De beskriver en minskad skepsis och en ökad förmåga att använda digitala verktyg både spontant och planerat i undervisningen. De har även utvecklat en större medvetenhet om vilken typ av fortbildning de behöver.

Analysen av videoinspelade reflekterande samtal visar att lärarna utvecklat transformativt agentskap, vilket innebär att de resonerar framåtsyftande om sin yrkesroll, undervisningspraktik och syn på digital teknik.

Resultaten understryker vikten av praktiknära samverkan där yrkeskunskap, erfarenheter och arbetsvillkor beaktas. Långsiktighet har visat sig vara avgörande för att skapa hållbar samverkan, eftersom en gemensam diskurs tar tid att utveckla och förankra i verksamheten.

Huvudansvarig: Miranda Rocksén 

Projektets bakgrund och frågeställningar 

De tidiga åren i förskola och grundskola ger en viktig grund för fortsatt intresse och lärande. Detta gäller inte minst inom naturvetenskap. Trots att ämnesdidaktisk forskning är ett växande fält, vet vi inte så mycket om den undervisning som bedrivs. Studier pekar dock mot en minskad likvärdighet, där elevers resultat i dessa ämnen skiljer sig mycket åt mellan skolor. I vårt projekt ville vi därför bidra med ny kunskap om undervisning och lärande om naturvetenskapliga innehåll i förskola och skola. Ett specifikt syfte var att utveckla ämnesdidaktiska modeller användbara för undervisning inom förskolan och de naturorienterande ämnena i grundskolan. 

Projektets form och utförande 

Vi är tio personer som har arbetat med projektet, fem personer från förskola och skola, och lika många från universitetet. Det är lärarna på förskolan och skolan och deras intressen och frågeställningar som har drivit forskningsprocessen. Det är också de som haft ansvar för genomförandet i verksamheten. Lärarna på universitetet har drivit projektets organisation och möten, och även haft huvudansvar för det vetenskapliga skrivandet. Det datamaterial som vi skapat och arbetat med består av ljud- och filminspelningar från våra projektmöten, gemensamma interaktiva loggböcker, samt dokumentation med foto, film och ljud från verksamheten i förskola och skola. För att besvara specifika forskningsfrågor har vi gjort urval som analyserats med hjälp av lämpliga teoriramar. Ett viktigt steg i projektet har varit att förbereda och genomföra gemensamma presentationer på konferenser. Detta arbete har medfört ingående gemensamma diskussioner om vad som åstadkommits och vad vi lärt oss inom projektet. Konferenspresentationerna har också varit ett led i att utveckla våra preliminära analyser vidare till artikelmanuskript. Utöver det har vi presenterat vårt arbete vid flera andra tillfällen, såsom vid den öppna konferensen Forskning pågår, som årligen arrangeras vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, med syfte att sprida information om och väcka intresse för fakultetens praktiknära forskning.

Projektets främsta resultat och lärdomar

Arbetet har bidragit till vår förståelse för och kunskap om varandras verksamheter i förskola, skola och lärarutbildning. Projektet har för oss som medverkat ytterligare synliggjort betydelsen av praktiknära forskning, av att fördjupat studera och beskriva arbete som görs i förskola och skola. Med hjälp av en god kommunikation mellan olika aktörer i projektet, har vi kunnat få olika perspektiv på hur undervisningen om naturvetenskap kan formas och få god kvalité. Forskningen kan däremot inte alltid besvara frågan hur en lärare ska göra och agera i verksamheten. En annan viktig lärdom är att forskningsetiska självklarheter såsom anonymitet när det gäller medverkande verksamheter, blir svårt att upprätthålla i denna typ av samverkansforskning där förskollärare och lärare vid den specifika verksamheten blir både medforskare och medförfattare, och samtliga verksamheter också önskar synliggöra samverkansprojekten på respektive hemsidor. 

Huvudansvarig: Maria Svensson, Göteborgs universitet, Institutionen för didaktik och pedagogisk profession

Projektets bakgrund och frågeställningar

Förskolan och dess lärare har en viktig roll i ett samhälle där teknik spelar en stor roll. De ska hjälpa barn att utveckla både språkliga och tekniska färdigheter. Trots detta finns det begränsad forskning om hur teknikundervisning bedrivs i förskolan, särskilt kring hur förskollärare använder tekniska begrepp och hur barn kommunicerar om teknik.

Detta projekt syftar till att utveckla en praktiknära forskningsmodell som undersöker språkets betydelse i teknikundervisningen i förskolan. Projektet vill ta reda på hur undervisningen kan planeras och genomföras för att barns möjligheter att lära teknik förbättras genom ett aktivt användande av tekniska begrepp. Forskningen bygger på variationsteori och fenomenografi för att förstå hur tekniska begrepp används och uppfattas i förskolan.

Projektets form och utförande

Projektet började med frågor som förskollärare i Kungsbacka kommun ställde under en fortbildning om naturvetenskap och teknik. Dessa frågor fångades upp av en kommunlektor och ledde till utvecklingen av en modell med fem faser där forskare och förskollärare samarbetar för att:

• Undersöka hur tekniska begrepp kan kommuniceras och integreras i undervisningen.
• Utveckla och testa en modell för kollegialt lärande genom att skapa undervisningssekvenser baserade på forskning.
• Pröva innovativa metoder för att skapa en varaktig samverkan mellan akademin och förskolan.

Först undersöks hur förskollärare och forskare ser på teknik och teknikundervisning i förskolan. Därefter utvecklas och genomförs undervisningssekvenser där teknikbegrepp används och där frågor formuleras för att hjälpa barnen att fokusera på tekniska aspekter.

Undervisningen spelas in på video och analyseras i kollegiala samtal med hjälp av metoden stimulated recall, där forskare leder diskussionerna. Därefter genomförs nya undervisningssekvenser, som också spelas in och diskuteras, men denna gång utan forskarnas ledning. Förskollärarna sammanställer sina erfarenheter och presenterar dem för förskollärarstudenter, som i sin tur genomför en kursuppgift baserad på samma modell.

Slutligen skriver hela projektgruppen gemensamma texter baserade på undervisningssekvenserna för att synliggöra hur barns lärande i teknik utvecklas över tid.

Projektets främsta resultat och lärdomar

Projektet har ökat kunskapen om hur förskollärare uppfattar teknik i förskolan och hur en praktiknära modell kan hjälpa till att förbättra teknikundervisningen. Genom att kombinera forskning och förskollärares egna erfarenheter skapas en kunskapsgrund som kan användas för att utveckla undervisningen.

Resultaten visar att förskollärare kan använda sig av projektets kunskaper genom att fokusera på specifika tekniska begrepp som en del av undervisningen inom olika ämnesområden. När tekniska begrepp används på ett medvetet och konsekvent sätt blir det lättare att hålla fokus i undervisningen och återkoppla till lärandemålen, både i planerade och spontana situationer.

Projektet har också visat att en långsiktig tidsram är viktig, eftersom den ger deltagarna möjlighet att reflektera och utveckla sitt arbete över tid. Dessutom har projektet tagit vara på deltagarnas olika kompetenser, vilket har bidragit till en bredare förståelse för teknikundervisning i förskolan.

Genom att förskollärarna har fått en ökad medvetenhet om teknik har även barnens förståelse utvecklats och blivit tydligare. Detta bekräftar språkets betydelse i teknikundervisningen och visar att en genomtänkt undervisningsmodell kan bidra till en långsiktig utveckling av teknikundervisningen i förskolan.

Huvudansvarig: Liss Kerstin Sylvén 

Deltagande huvudman/-män:  ISGR, The International School of the Gothenburg Region 

Deltagande universitetsinstitution: IPS, Institutionen för pedagogik och specialpedagogik 

Projektets bakgrund och frågeställningar

Att integrera lärandet av både ämneskunskap och ett annat språk än elevernas modersmål (L1) har en viktig pedagogisk grundtanke: att göra det lättare för elever att lära sig ett nytt språk genom autentiska situationer, liknande hur vi lär oss vårt första språk. �����å��inlärning är en process som involverar både individens kognitiva förmågor och den sociala interaktionen med andra.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka möjligheter och utmaningar språk- och ämnesintegrerad undervisning kan innebära för elever i mellanstadiet (årskurs 4–6) när ämnesundervisning sker både på svenska och engelska. Studien fokuserade på följande frågor:

• Hur utvecklas elevernas språkliga repertoar i svenska och engelska genom språk- och ämnesintegrerad undervisning?
• Vilka faktorer bidrar till en framgångsrik språk- och ämnesintegrerad undervisning, där eleverna utvecklar både ämneskunskaper och språkliga färdigheter?

Projektets form och genomförande

För att förstå hur språk- och ämnesintegrerad undervisning påverkar elevernas lärande följdes både lärarnas arbete och elevernas språkutveckling under en längre period. Lärarnas planering, genomförande och utvärdering av lektioner studerades noggrant.

Under planeringsfasen fastställdes både ämnesmässiga och språkliga mål för undervisningen, samt vilket material och vilka aktiviteter som skulle användas. Lärarna planerade även hur och när engelska respektive svenska skulle användas för att skapa en balanserad undervisning. Forskarna som deltog i projektet fick genom detta en djupare insikt i lärarnas didaktiska val och strategier.

På grund av covid-19-pandemin kunde planerade lektionsobservationer endast genomföras i begränsad omfattning. Trots detta genomfördes en omfattande undersökning av elevernas språkutveckling genom tester av deras ordförråd i svenska och engelska vid projektets start och efter tre terminer. Samma tester genomfördes på andra skolor – både skolor med delvis engelskspråkig undervisning och skolor där undervisningen helt skedde på svenska. Elevtexter på både engelska och svenska samlades också in och analyserades.

Projektets främsta resultat och lärdomar

Projektets resultat visar att praktiska ämnen är särskilt väl lämpade för språk- och ämnesintegrerad undervisning. Detta beror på att dessa ämnen ofta innehåller konkret och vardagsnära innehåll, vilket gör det lättare att använda visuell stöttning (scaffolding).

En viktig aspekt som identifierades var lärarnas metodik. Studien visade att olika former av stöttning, repetition och en balans mellan undervisning på svenska och engelska är avgörande för elevernas kunskapsutveckling. Eleverna som deltog i projektet utvecklade ett starkt ordförråd på både svenska och engelska, vilket visar att denna typ av undervisning kan vara mycket effektiv.

En ny fråga som väcktes under projektets gång är hur språk- och ämnesintegrerad undervisning bäst kan anpassas i klassrum där eleverna har olika språkliga bakgrunder. Detta öppnar upp för vidare forskning om hur man kan optimera undervisningen för flerspråkiga elever i olika skolmiljöer.