Invasiva främmande arter i havet
Främmande arter kallas de arter som med människans hjälp spridits utanför sina naturliga utbredningsområden, till exempel från ett havsområde till ett annat. En del arter gör ingen skada, de kan till och med berika miljön. Andra arter räknas som invasiva, eftersom de kan orsaka stora problem.
Vad är en främmande invasiv art?
En art som genom mänsklig aktivitet flyttats till en ny miljö kallas för en främmande art. Om den sedan allvarligt försämrar miljön, till exempel genom att sprida smittor, kallas den istället för en invasiv främmande art.
Hur sprids invasiva främmande arter?
En viktig anledning till att invasiva främmande arter sprids är den ökande globala handeln, med fler och snabbare transporter. Men det finns fler spridningsvägar, till exempel sjöfart och båtar, vattenbruk, akvarier och dammar, utsättning och fiske. Även naturlig spridning av redan introducerade arter har stor betydelse.
Vilka främmande arter finns i svenska hav?
Några exempel på främmande arter är amerikansk kammanet, klängmanet, blåskrabba, penselhårskrabba, amerikansk hummer, stillahavsostron, svartmunnad smörbult och sargassotång. En lista på samtliga främmande arter i svenska vatten finns på .
Vad ska jag göra om jag hittar en främmande art?
Det är till stor hjälp att du rapporterar in när du hittar en invasiv främmande art. Det kan bidra till att stoppa spridningen av en art innan den hunnit orsaka någon skada. Rapportera ditt fynd genom .
Vad kan jag som privatperson göra?
När du fiskar ska du alltid agna med fisk, musslor eller kräftdjur från samma vatten som det du fiskar i. Annars riskerar du att sprida djur och andra organismer till nya vatten. Om du fiskar i olika vatten är det viktigt att rengöra dina fiskeredskap ordentligt innan du använder dem i ett nytt vatten. Sätt inte ut fisk, kräftor, musslor eller växter i sjöar, hav eller vattendrag. Risken är att de bär på parasiter eller sjukdomar som kan hota de arter som redan finns där.
Kontaktpersoner för främmande arter
Matz Berggren – kräftdjur
Pierre De Wit – ostron
Leon Green – fiskar
Ellen Schagerström – makroalger
