91̽»¨

Denna avhandling belyser hur kol- och kväveupptag förändras i slutet av en konstgjord algblomning för de tvÃ¥ olika kedjebildande kiselalgerna Chaetoceros affinis och Skeletonema marinoi. De olika kiselalgerna hanterade nitratbegräsning pÃ¥ väldigt olika sätt. C. affinis recirkulerade kvävet med hjälp av bakterier för att klara lÃ¥nga perioder utan nytt nitrat. S.marinoi tog upp sÃ¥ mycket nitrat som möjligt vid hög tillgÃ¥ng, som vid början av en algblomning och reducerade sedan kraftigt sitt upptag när nitratet började ta slut.

Avhandlingen undersöker även vilostadier av S.marinoi som kan överleva hundratals Ã¥r i marina sediment och aktivt underhÃ¥lla sina celler. Resultatet visar pÃ¥ att vilostadierna kunde ta upp bÃ¥de nitrat och ammonium väldigt lÃ¥ngsamt i syrefria miljöer utan ljus, vilket kanske kan underhÃ¥lla vilostadiet under sin lÃ¥nga dvala. 

Sedan undersöktes huruvida vilostadierna kunde använda nitrat som en elektronacceptor i stället för syre och assimilera de organiska föreningarna, acetat och urea. Det framkom att vilostadierna kunde andas med hjälp av nitrat och genomförde dissimilatoriskt nitratreducering till ammonium. Vilostadierna kunde även assimilera kväve fraÌŠn urea med och utan nitrat tillgängligt som en elektronacceptor. De kunde däremot inte assimilera kol fraÌŠn urea, i stället assimilerade de kol fraÌŠn acetat baÌŠde med och utan nitrat närvarande. 

Med detta i åtanke visar det att kiselalgers vilostadier inte är så inaktiva som tidigare antagit samt att de två kedjeformade kiselalgerna använder olika mekanismer för att kringgå ett beroende av nitratdiffussion från vattenmassan.